5 Album - Mattias Ottosson (Nekromant)
Kategori: AllmÀnt
Med en pistol mot huvudet skulle jag nog vÀlja Into Glory Ride framför de andra, trots det smÄtt genanta öppningsspÄret.
BĂST: Secrets of Steel.
SĂMST: Bassolo. Naturligvis.
Full album link Into Glory Ride
Full album ink Hail To England
Full album link Sign of The Hammer
BĂST: Black Dragon.
SĂMST: Internal Fire.
En numera avliden nÀra vÀn introducerade mig för dessa danskar. Han hade kommit över skivan frÄn en person som var nÄgon typ av mentalpatient, men exakt hur det var med den saken lÄter jag vara osagt. Vid första anblick visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med dessa kastrattjut, kÀllardist och onekligen oortodoxa lÄtbyggnationer. Det fanns nÄgot i det, men jag var för omogen för att hitta det pÄ en gÄng. Ju fler Är som gick sÄ har skivan bara vÀxt och vÀxt och Àven om jag tar höjd för eventuell nostalgi sÄ Àr denna platta helt unik för mig. Det finns en stÀmning och en vibe (för att uttrycka mig som kidsen) som jag inte hittat nÄgon annanstans. Det Àr nog just injektionen av mörker i vad som egentligen Àr helt vanlig 80-talsmetal som gör att jag kan ÄtervÀnda till denna skiva Är efter Är.
BĂST: Satans Fall.
SĂMST: At the Sound of the Demon Bell.
Jag klassar fortfarande Grand Magus som en ny bekantskap trots att jag lyssnat pĂ„ dem i 15 Ă„r. Ăven om denna trio fortsĂ€tter slĂ€ppa kvalitetsplattor sĂ„ tror jag att Iron Will Ă€r vad bandet egentligen handlar om. Detta Ă€r vanlig heavy metal, sagt med den största möjliga respekt. Den ytterst smakfulla injektionen av nordisk elegans Ă€r vad som separerar Grand Magus frĂ„n gemene powertrio, och ingenstans visar sig detta bĂ€ttre Ă€n pĂ„ Iron Will. Det finns ett sjĂ€lvförtroende och en sjĂ€lvklarhet som gör egentligen ganska ordinĂ€ra riff till nĂ„got som tar sig in under huden pĂ„ mig. Textmaterialet, ljudbilden och den visuella aspekten arbetar ihop med sjĂ€lva lĂ„tmaterialet och bygger nĂ„got riktigt speciellt.
BĂST: Silver Into Steel.
SĂMST: Nej.
Regelbrott nummer tvÄ. Jag likt mÄnga andra i min generation lyssnar nödvÀndigtvis inte uteslutande pÄ hela album utan Àr fria att cherrypicka, vilket sÄklart Àr otroligt posöraktigt och untrve men sÄdant Àr livet. Det fÄr vi nog tacka mp3-formatet samt lÄngsamt internet för. Som alla vet sÄ genomgick Bathory en förÀndring runt 1990. AvgrundvrÄl byttes mot stÀmsÄng och stensÄgsdist mot fingerplock. Hur mycket de tidiga plattorna Àn betydde för dÄtidens (och nutidens) extremmetalscen sÄ Àr det denna förÀndring som gjorde Bathory till vad det Àr för mig. Vid sidan av Manowar Àr Viking-Bathory det som betytt mest för mig, förmodligen mer under det senaste decenniet. HÀr finns samma kÀnsla av intimitet och exklusivitet som jag fick under min barndom med Manowar men pÄ ett svenskare, Àrligare sÀtt. Den som letar efter inspiration bör göra en djupdykning i detta.
LĂ TFĂRSLAG: One Rode to Asa Bay, The Lake, Through Blood by Thunder, Blood and Iron, The Woodwoman, Foreverdark Woods m.fl.
