𝕭𝖆𝖘𝖙𝖆𝖗𝖉𝖘 𝖔𝖋 đ•­đ–”đ–đ–šđ–˜đ–‘Ă€đ–“

5 Album - Joseph Tholl (Tyrann, Tribulation, ex Black Trip, ex Enforcer)

Kategori: AllmÀnt

Joseph
Merciless - The Awakening (1990)
 
Har alltid trott att den slĂ€ptes 1989 men kollade sĂ„klart upp för att va sĂ€ker, men visst, 1990. Jag var pytteliten hur som helst (2 Ă„r). Det mesta jag lyssnar pĂ„ Ă€r jag för ung för att ha upplevt i realtid. Julen 2001 fick jag en brĂ€nd samlings-cd av Thomas Bergqvist (ex-vomitory). Vi var del av samma familj och sĂ„gs ofta. Han uppmuntrade mitt hĂ„rdrocksintresse och hade satt ihop denna cd med sina favoritlĂ„tar. PĂ„ cd:n fanns bland annat MercilesslĂ„tarna Pure hate och Denied birth, helvete va bra! Året dĂ€rpĂ„ slĂ€ppte Merciless sin sista/senaste skiva (s/t) som jag dyrkade. Kanske Ă€r den skivan Ă€nnu mer betydelsefull för mig dĂ„ den Ă€r en del av min egen samtid eller vad man ska sĂ€ga. Men ja, Pure Hate var Ă€ndĂ„ den lĂ„t som fick mig att upptĂ€cka detta fantastiska band.
 
 
Blue Öyster Cult - Fire of Unknown Origin (1981)
 
Vi hade precis landat i Brasilien med Enforcer för att göra vÄr första sydamerikaturné 2013. Chauffören hade denna skiva pÄ i bussen. Vi hade alla hyfsad koll pÄ 70-tals Böc men kopplade inte att det hÀr var samma band. Det lÀt dock jÀvligt bra efter ett par varv sÄ vi var tvungna att frÄga vad det var för skum synthplatta han plöjde hela tiden. Den blev ett soundtrack till hela turnén. Det var lÄnga resor, vi rökte och lyssnade om och om igen medan vi spanade ut över brasiliens toppar och dalar. Varje lÄt Àr en hit pÄ denna skiva.
 
 
Nirvana - Nevermind (1991)
 
KĂ€nns alltid som jag mĂ„ste försvara mig i hĂ„rdrockssammanhang nĂ€r jag tar upp detta band, men jĂ€vlar va de gjort avtryck pĂ„ mig. Jag var 6 Ă„r 1994. Min kompis storasyster hade köpt Nevermind i samband med att Kurt Cobain gĂ„tt ur tiden samma Ă„r. Matti, min bĂ€sta kompis, höll fram skivan och sa att det hĂ€r Ă€r bĂ€ttre Ă€n all annan musik du hört tidigare. Han satte pĂ„ play och samtidigt som Smells like teen spirit spelades sĂ„ drog han en grovt modifierad historia om hur Kurts sjĂ€lvmord hade gĂ„tt till. Tydligen hade Kurt skjutit huvudet av sig mitt i en konsert, rakt genom halsen hade han skjutit 18 skott med en K-pist (vette fan om en K-pist funkar sĂ„ men det lĂ€t ball) och huvudet hade trillat av. Kurt gav inte upp för det, han körde en lĂ„t till utan huvud innan han la sig ner pĂ„ scen för att dö. Jag sĂ„g bilden framför mig hur det sprutade blod upp ur Kurts hals med huvudet pĂ„ golvet bredvid, medan jag hörde hur han skrek “ralidaja” (in denial) i outrot pĂ„ öppningsspĂ„ret. Fan va sĂ„ld jag var!
 
 
Riot - Rock City (1977)

Riot upptĂ€ckte jag “sent” i livet, jag var vĂ€l typ 21. Jag minns att Sweden Rock Magazine hade en omröstning om vilka som var de fulaste skivomslagen genom tiderna och att Riot’s Narita var vinnare. Helt förstĂ„ligt. Maiden hade Eddie som maskot, Riot hade en sĂ€l. PĂ„ omslaget till Narita Ă€r sĂ€len dessutom rosa och har blĂ„ kalsonger pĂ„ sig, sjukt fult. SĂ„ nĂ€r jag sĂ„g den plattan i reabacken var jag tvungen att köpa den av ren nyfikenhet, hur fan lĂ„ter en sĂ„n platta tĂ€nkte jag?! VĂ€l hemma vid skivspelaren blev jag sĂ„ jĂ€vla förvĂ„nad nĂ€r jag insĂ„g att detta var svinbra! Guy Speranza Ă€r en sĂ„ jĂ€vla bra sĂ„ngare i min bok, och det Ă€r ocksĂ„ dĂ€rför detta band upphör att vara intressant för mig efter 3:e skivan Fire Down Under dĂ„ han lĂ€mnade bandet.

Nu har jag nÀmt 2 av topp 3 skivor med Riot, men det Àr ju alltsÄ första skivan Rock City som ÀndÄ tar guld i mitt tycke. SÄ jÀvla bra lÄtar, grymt gitarrspel med extremt lite dist (pÄ ett coolt sÀtt), och sÄklart sjukt bra sÄng. För den som avböjt att kolla upp detta makalösa band, kanske pga fula omslag tex, sÄ kan jag tipsa om att börja med lÄten Warrior, den har allt.

Full album link

 Carcass - Swansong (1996)
 
Kontroversiellt att framhĂ€va denna skiva som deras viktigaste, jag vet, men nĂ€r man Ă€r helt opĂ„verkad och rotar bakĂ„t i tiden kan det bli hur som helst. Gissar att jag var runt 14-15 Ă„r nĂ€r jag köpte denna pĂ„ chans. Köpte mycket skivor pĂ„ den tiden, ibland sĂ€kra kort men ocksĂ„ band man bara hade hört namnet pĂ„ nĂ„n gĂ„ng. Carcass var ett sĂ„nt exempel. Återigen blev jag lockad av att omslaget var sĂ„ jĂ€vla skumt, jag blev nyfiken och langade upp 3 st tjugolappar i kassan pĂ„ Knastret i Karlstad. Tyckte och tycker Ă€n idag att musiken Ă€r svincool, helt egen stil verkligen. Swansong gick varm i min cd-freestyle, Ă€lskade skiten! Kollade ginzakatalogen och bestĂ€llde, igen pĂ„ chans, nĂ„n av deras andra skivor. Det blev den första, Reek of Putrefaction 1988. Ja, nej det var ju inte riktigt samma sak upptĂ€ckte jag nĂ„n vecka senare nĂ€r den dök upp i brevlĂ„dan. Ska det grindas pĂ„ det viset sĂ„ hĂ„ller jag mig till Napalm Death, men för mig Ă€r Carcass bĂ€st frĂ„n Heartwork och framĂ„t.
 
 
Kommentera inlÀgget hÀr: