Mattias Lindeblad - Författare, hÄrdrockare och journalist inom radio och tv
Kategori: AllmÀnt
1. Varför samlar du pÄ skivor?
Att lyssna pÄ en skiva Àr det ultimata sÀttet att konsumera musik. Men jag Àr inte teknikfientlig pÄ nÄgot sÀtt. Jag har Spotify och lyssnar Àven gÀrna via min telefon pÄ musik i mp3-formatet som jag lagt in sjÀlv. Men det kan aldrig slÄ feelingen som uppstÄr nÀr man lÀgger en vinyl pÄ grammofonen eller trycker in en cd i spelaren. Att lyssna pÄ ett "riktigt" album Àr sÄ mycket mer Àn bara musiken. Det tillför en extra dimension att fÄ hÄlla det konstnÀrliga uttryck, som ett skivomslag faktiskt Àr, i handen. Man fÄr en kÀnsla för musiken och vad bandet eller artisten vill förmedla. Ibland kan det i sanningens namn bli oerhört fel ocksÄ, nÀr hela upplevelsen dras ner för att ett omslag Àr fult eller osexigt utfört. Cd-skivan som media Àr klart godkÀnd tycker jag, men det finns inget som slÄr vinylen.
2. Samlar du pÄ olika genrer eller bara hÄrdrock/metal?
Basen i min samling Ă€r hĂ„rdrock, men sen har jag mĂ„nga andra skivor som jag tycker vĂ€ldigt mycket om. Jag Ă€r egentligen inte sĂ„ lĂ„st vid genrer nu för tiden som jag kanske var nĂ€r jag var yngre. Jag gillar i grund och botten bra lĂ„tar som Ă€r personligt framförda, spĂ€nnande koncept och ett fint historieberĂ€ttande. Det Ă€r ofta hĂ„rdrocken som erbjuder det, men lĂ„ngt ifrĂ„n alltid. Man skulle kunna sĂ€ga att jag har tvĂ„ skivsamlingar som jag jobbar med parallellt. Den första Ă€r en samling med vinyl- och cd-plattor. HĂ€r snackar vi nog ett hundratal vinylsinglar, kanske ett tusental LP-skivor och kanske 2000 album pĂ„ cd. Min andra samling bestĂ„r av vinylsinglar frĂ„n 80-talet och i den snackar vi alla tĂ€nkbara genrer. SĂ„nt som Ă€r grymt pĂ„ riktigt, sĂ„nt som Ă€r kasst och "guilty pleasures". SĂ„nt som Ă€r tidstypiskt och sĂ„nt som bara Ă€r roligt. Jag vill liksom fĂ„nga hela 80-talet, som var det Ă„rtionde som formade min musiksmak och skapade mina musikaliska referensramar som de ser ut i dag. Detta förverkligar jag i en samling sjutummare. Jag Ă€r i dagslĂ€get uppe i en bit över 1600 singlar och letar hela tiden efter nya guldkorn â och dĂ„ behöver som sagt inte allt vara bra pĂ„ riktigt. Ăven sĂ„nt som jag egentligen inte alls gĂ„r igĂ„ng pĂ„ fĂ„r ett vĂ€rde i en sĂ„n samling. Det roligaste jag vet Ă€r nĂ€r man samlas nĂ„gra stycken och stĂ€ller fram alla singelbackarna tillsammans med ett gĂ€ng pilsner och sedan plockar ut det man vill höra. Det lyssnas, det plockas bland skivor, det snackas och det dricks bĂ€rs. Det brukar alltid bli en fruktansvĂ€rt rolig kvĂ€ll som ingen Spotify-lista i vĂ€rlden kan brĂ€cka â Ă€ven om alla fĂ„tt vĂ€lja musik till den ocksĂ„.
ă
3. Vilket Àr ditt bÀsta skivköp?
Att köpa bra musik Àr alltid det bÀsta skivköpet, men om man ska snacka en bra affÀr rent ekonomiskt blir nog svaret att jag under 90-talets andra hÀlft, det vill sÀga nÀr vinylskivan var som allra minst het, fick tag i en begagnad vinylbox (i nÀra mint condition) med Bruce Springsteen & The E Street Band vid namn "Live 1975-85". Det handlar alltsÄ om en mycket fin box innehÄllande fem LP-skivor med bitvis magisk musik för en 50-lapp. Det tyckte jag var helt grymt!
ă
4. Vilken skiva i din samling betyder mest för dig och varför?
Det mÄste vara den första skivan jag köpte för egna pengar och som faktiskt i mÄngt och mycket förÀndrade mitt liv. 1980 hamnade jag och min mamma pÄ skivavdelningen pÄ Tempo pÄ Frölunda Torg. DÀr stod det en LP med ett omslag som sÄg ut som en serietidning (som jag alltid varit en stor konsument av) och bandmedlemmarna portrÀtterade som superhjÀltar. Det var Kiss-plattan "Unmasked". Jag tog mina sparpengar, trots att jag aldrig hade hört bandet, och köpte den pÄ studs. NÀr jag sedan fick av skyddsplasten och öppnade skivan sÄ lÄg det en supertuff tecknad poster pÄ bandet i den. Sen var musiken ocksÄ helt fantastisk. Skivan var verkligen som ett Kinder-Àgg. Tre önskningar i en. Sedan dess har jag aldrig tröttnat pÄ vare sig Kiss eller pÄ att köpa skivor. Jag har kvar mitt exemplar av "Unmasked" i förvÄnansvÀrt fint skick, för jag fick tidigt lÀra mig att man skulle vara rÀdd om grammofonskivor och inte ta pÄ sjÀlva spÄren. Den tuffa affischen försvann tyvÀrr i en flytt, men jag ropade hem den pÄ eBay för nÄgra Är sen. SÄ nu Àr min lilla ögonsten komplett igen.
5. Vilken enskild skiva du köpt har du lagt mest pengar pÄ?
Jag har faktiskt aldrig samlat pÄ olika svÄrÄtkomliga utgÄvor. Det Àr ju sjÀlvklart roligare med en förstapress, men det Àr aldrig det som Àr det avgörande. Jag samlar egentligen mer pÄ musik. Det sÀtt som musiken ger mig mest pÄ nÀr jag konsumerar den Àr via fysiska utgÄvor. DÀrför Àr det enskilt dyraste köp jag gjort ingen jÀtteinvestering. Det Àr "Criminally Insane" med Slayer, en singel i röd vinyl vars konvolut Àr i LP-storlek. Omslaget Àr utskuret till ett malteserkors med en kedja fastsatt i tvÄ hörn i toppen av papperskorset med den röda vinylbiten lÀckert placerad i mitten. Jag köpte den i slutet av 80-talet. Den var jÀttedyr för mig dÄ. Studiebidraget var pÄ 480 kronor har jag för mig och denna lilla pÀrla tvingade mig att punga upp med 400 kronor. Idag har den gÄtt för upp emot en tusenlapp enligt skivsamlarsajten Discogs (som jag givetvis Àr aktiv pÄ), sÄ det kÀnns ju bra. Men den Àr ingen pensionsförsÀkring.
6. Vilket skulle du sÀga Àr ditt onödigaste köp?
Det fanns en period nÀr Spotify Ànnu inte hade gjort entré och en ny möjlighet hade öppnat sig i och med att man kunde lÀgga in sin egen musik pÄ sin mobil. Jag har aldrig laddat hem musik illegalt, sÄ ville jag ha en gammal fin hÄrdrocksklassiker som exempelvis "Sabbath Bloody Sabbath" i mina lurar var jag tvungen att köpa plattan, rippa den i datorn och sedan lÀgga in filerna pÄ min telefon. Det blev ganska mÄnga köp av cd-skivor jag egentligen redan hade. Det kan jag idag tycka kÀnns onödigt. I synnerhet som cd:n dessa dagar i princip saknar vÀrde. Idag tycker jag att det funkar utmÀrkt att enbart köpa vinylen för att sedan lyssna i farten via Spotify.
ă
7. SjÀlv tycker jag att mÄnga vinyl-plattor Àr onödigt dyra. Vad tycker du?
Om en skiva Ă€r billig sĂ„ kan man ju köpa mĂ„nga istĂ€llet â och det vill man ju! SkĂ€mt Ă„sido sĂ„ tycker jag inte att de Ă€r sĂ„ dyra om man jĂ€mför med inflationens inverkan och vad en ny skiva kostade dĂ„ nĂ€r det begav sig kontra hur mycket man fĂ„r punga upp med idag. MĂ„nga nya skivor ligger pĂ„ mellan 200-250 kronor. Helt ok tycker jag. Det jag kan störa mig mer pĂ„ Ă€r att det ska finnas 5 olika utgĂ„vor av samma platta. Det Ă€r tyvĂ€rr sĂ„ uppenbart att det Ă€r gjort för att casha in pengar frĂ„n hardcore-fansen. Jag tycker om enkelhet och skivor som inte Ă€r för lĂ„nga. Vad som fĂ„r plats pĂ„ en LP Ă€r egentligen den ultimata lĂ€ngden pĂ„ ett album, ca 45-50 minuter. De lĂ„tar som inte kom med höll vĂ€l inte mĂ„ttet resonerar jag. Sen gĂ„r ju ganska mĂ„nga skivor ned i pris efter ett tag och mĂ„nga fina Ă„terutgĂ„vor av gamla plattor ligger pĂ„ 150 spĂ€nn, vilket jag kan tycka Ă€r överkomligt. Sen tycker jag att det Ă€r allra roligast att köpa begagnade skivor i smĂ„butiker och pĂ„ loppisar. DĂ€r kan man göra riktiga fynd.
8. Hur nördig Ă€r du i ditt samlande? SjĂ€lv anser jag att skivor ska spelas och att det inte alltid Ă€r skivans skick som Ă€r det viktigaste utan vad som Ă€r pĂ„ den. Hur ser du pĂ„ den saken?ă
Jag hÄller helt och hÄllet med dig. Musiken Àr och kommer alltid att vara det viktigaste. NÀr det gÀller vinyl sÄ Àr det sÄ klart önskvÀrt att den inte knastrar för mycket, hoppar eller hakar upp sig. Jag köpte en vinyltvÀtt för nÄgot Är sen vid namn "Knosti Disco-Antistat". Det var en oerhört bra investering! Om jag köpt en begagnad skiva billigt som sedan visar sig brÄka, som Àr i ett sÄdant skick att jag tidigare skulle ha slÀngt den, sÄ skulle jag nog sÀga att "Knosti Disco-Antistat" rÀddar Ätminstone Ätta av tio vinylskivor. De allra flesta störningarna under en spelning beror oftast pÄ smuts som fÄtt grogrund pÄ grund av flottiga fingrar. Detta rÄder skivtvÀttens borstar och vÀlgörande vÀtskor bot pÄ. Sen tycker jag ocksÄ att sjÀlva momentet att tvÀtta skivor Àr riktig kvalitétstid för mig och min lilla skivsamling. Och jag blir alltid lika glad nÀr jag lyckas rÀdda en till synes utdömd skiva.
9. Vilken skiva har du inte i din samling men hoppas kunna fÄ tag pÄ nÄgon dag?
Det Àr mÄnga sÄ klart. Jag har en kom-ihÄg-lista i telefonen som jag gÀrna glÀpper igenom innan jag gÄr in i en second hand-butik. Just nu handlar det frÀmst om vinylsinglar till min 80-talssamling. Bland hÄrdrocken saknar jag tyvÀrr fortfarande en hel del. Mest pÄ grund av att hÄrdrockare ogÀrna sÀljer sina skivor, och med fÄ exemplar i omlopp blir de ofta vÀldigt dyra. "Balls to the Wall" med Accept Àr ett exempel pÄ en singel jag gÀrna hade lagt vantarna pÄ.
ă
10. Vilket föredrar du? Vinyl eller cd? Utveckla gÀrna!
Som du sĂ€kert har förstĂ„tt sĂ„ Ă€r jag sedan nĂ„gra Ă„r nyförĂ€lskad i vinyl-formatet. Viktigt att poĂ€ngtera Ă€r att jag aldrig stĂ€llde ner vare sig grammofon eller skivor i kĂ€llaren nĂ€r det inte var coolt med vinyl lĂ€ngre. Jag har alltid haft allting framme. NĂ€r det gĂ€ller vinyl kontra cd sĂ„ pratade jag med en kompis om det dĂ€r för ett tag sen. Nu Ă€r jag ingen rökare, men man kanske Ă€ndĂ„ kan dra en liknelse till den företeelsen. Att lyssna pĂ„ en cd, eller kanske Ă€nnu hellre pĂ„ Spotify, Ă€r som att röka en cigarett. Det sker lite slentrianmĂ€ssigt för att man mĂ„ste. (Ăr man musikĂ€lskare pĂ„ riktigt sĂ„ mĂ„ste man lyssna sĂ„ ofta tillfĂ€lle bjuds â man Ă€r liksom beroende.) Att lyssna pĂ„ vinyl Ă€r mer som att röka en cigarr. Det blir en helt annan typ av lyssning. Mer aktiv. Man vĂ€ljer platta med omsorg, lĂ€ser pĂ„ omslaget och tittar pĂ„ bilderna. Man tar sig helt enkel tid för musiken pĂ„ ett annat sĂ€tt. Man ger sig hĂ€n och fĂ„r som belöning en riktig högtidsstund. Sedan nĂ„gon vecka har jag faktiskt Ă€ven en vinylspelare i köket. Mitt förhĂ„llande till Spotify tror jag bevisar att jag Ă€r en riktig nörd. I listan "Min musik", dĂ€r man sparar album som man snabbt vill komma Ă„t, har jag bara musik som jag Ă€ger i fysisk form antingen pĂ„ cd eller vinyl. Jag har börjat gĂ„ igenom alla mina skivor för att lĂ€gga till dem i just "Min musik" pĂ„ Spotify sĂ„ att jag kan ha med mig dem vart jag Ă€n befinner mig. Det Ă€r i samband med det jag mĂ€rkt hur mycket musik som faktiskt saknas pĂ„ Spotify. Det kan handla om hela tidsperioder för ett band eller en artist, enstaka album eller lĂ„tar. Att Ă€ga en skiva Ă€r för en musiknörd alltid bĂ€st och roligast.
11. NÀmn en obskyr grupp som du tycker folk borde kolla upp och varför man borde lyssna pÄ dem.
Det Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n en obskyr grupp. DĂ€remot Ă€r den lite sorgligt bortglömd. Jag pratar om ett thrash metal-band frĂ„n New York som hade sina glansdagar under 80-talets andra hĂ€lft. De nĂ€mns sĂ„ klart aldrig nĂ€r de fyra stora Metallica, Slayer, Megadeth och Anthtrax kommer pĂ„ tal. Men de nĂ€mns heller aldrig i samma sammanhang som band som spelar i division tvĂ„, som Testament och Exodus, dĂ€r de borde höra hemma. Jag tycker att alla album som Nuclear Assault slĂ€ppte under 80-talet Ă€r enastĂ„ende bra: "Game Over", "The Plague" (mini-album), "Survive" och "Handle with Care". De gör sig förstĂ„s extra bra pĂ„ vinyl. En annan artist som absolut inte Ă€r hĂ„rdrock, men som jag lyssnat en hel del pĂ„ de senaste tio Ă„ren Ă€r Scott Walker. Han var en gĂ„ng i tiden medlem i gruppen The Walker Brothers, men blev i slutet av 60-talet soloartist inom ungefĂ€r samma genre som Tom Jones. Det som sticker ut med Scott Ă€r att nĂ€r Tom sjunger att han Ă€r lyckad och fĂ„r alla brudar, sĂ„ gĂ„r det alltid Ă„t helvete för Scott. Han sjunger om sig sjĂ€lv som tidernas loser i var och varannan lĂ„t. Tillsammans med musiken, som ofta framförs av ett stort band med mycket blĂ„s, sĂ„ kĂ€nns Scott Walker bĂ„de smart, provokativ och rolig â samtidigt som han berör. En bra skiva att börja med Ă€r "Scott 3" som innehĂ„ller den fantastiska "Rosemary". Det Ă€r som om den evigt dystopiske Morrissey har lĂ„nat hela sitt "koncept" frĂ„n Scott Walker. Jag upptĂ€ckte faktiskt Scotts storhet via Mikael Ă kerfeldt frĂ„n Opeth nĂ€r jag var hemma hos honom för P3:s rĂ€kning och spelade in ett program i vilket han fick vĂ€lja godbitar ur sin egen musiksamling. I det programmet spelade Mikael just "Rosemary".
BonusfrÄga: Tycker du att Bathorys "Gula geten" Àr vÀrd det höga pris den vanligtvis har?
En skiva Àr alltid vÀrd det folk kan tÀnka sig att betala. Eftersom jag egentligen mer Àr ett fan av musik, snarare Àn specifika utgÄvor sÄ Àr svaret för mig nej. Men jag tycker absolut om Bathory. Hur nyskapande och före sin tid Quorthon Àn var sÄ lyssnar jag tyvÀrr inte sÄ ofta pÄ dem nu för tiden. Men nÀr de vÀl lÀggs pÄ skivtallriken blir det helst "Blood Fire Death". Jag har inte ens "gula geten". Och tur Àr vÀl det? Det Àr mycket bÀttre att det exemplaret fÄr hamna hos nÄgon som kommer lyssna pÄ den ofta. För skivor ska spelas, tycker jag.
VinyltvÀttardags!
"Attans vad "Foot Loose & Fancy Free" knastrar illa! Det finns ett elakartat hack ocksÄ - ett sÄnt dÀr som hakar upp nÄlen. Det finns bara en sak att göra ..."
"Oj vad hÀrligt "Disco-Antistat Mixture" skummar! Vad som inte framgÄr pÄ bilden Àr att det i mitten av bassÀngen sitter tvÄ smala lodrÀtt monterade borstsektioner för bÀsta rengöringsförmÄga."
"LP:n Àr monterad och fÀrdig för tvagning."
"Oj sÄ fuktig och fin! FrÀscht luktar den ocksÄ av den effektiva "Disco-Antistat Mixture". Men nu mÄste LP:n snabbt pÄ tork i sitt "Disco-Antistat Rack. Ettikettskyddet med rotationsanordningen mÄste naturligtvis avlÀgsnas först."
"Ăntligen lögad och glad. Som pĂ„nyttfödd! I sju minuter ska nu "Foot Loose & Fancy Free" torka innan den kan lĂ€ggas i sin innerpĂ„se eller pĂ„ skivtallriken."
"Nu snurrar "Foot Loose & Fancy Free" sÄ stolt, fingeravtryckslös och knasterfri igen. Hacket i b-sidans tredje spÄr "You Really Got a Nerve" Àr ett minne blott. Oj sÄ lycklig man kan vara. Oj. Oj. Oj. En högtidsstund för en vinylnörd. Indeed!"
Â
ă
