𝕭𝖆𝖘𝖙𝖆𝖗𝖉𝖘 𝖔𝖋 𝕭𝖔𝖍𝖚𝖘𝖑ä𝖓

Jo fan, jag vaknade imorse på ett sällsynt strålande humör med en viss lättnad efter att ha klippt färdigt materialet till 23 låtar till min kommande DVD. Men som den smått cyniska realist jag är, lite för bra för att vara sant och tänkte jag när smäller det? Och ett par timmar senare fick jag ett mycket tråkigt besked att en gammal polare blivit hjärndöd.

2. Det känns ju som om du spelar hundra instrument! Vilka kan du egentligen och var det trummor som var ditt förstaval?

Hahaha! smått överdrivet må jag säga, det är förresten hela grejen med epitetet multi-instrumentalist som folk kallar mig hit och dit. Jag lirar gura, bas, trummor och sång,.. och i studio även lite keyboard vid behov. Märkvärdigare än så är det inte, och jag är egentligen bara intresserad av att kunna skriva och förmedla mina låtar, och inte det minsta ambitioner att kunna briljera som instrumentalist och riva av några snabba sweep shredder solon eller sånt. Händer väl dock att jag gör nåt gitarr solo emellanåt, i nån slags old school penta skala a ´la Ace Frehley vilket är det jag gillar och behärskar. Och jo, det var trummor jag började med, men insåg snart att det var svårt att skriva låtar på trummor så jag började plinka lite på mina bandpolares instrument och blev med tiden gradvis lite bättre.

3. Kändes det inte som att en rockstjärna kunde heta Tommie Helgesson eller vad var det som fick dig att byta till just Snowy Shaw?

Jo du. Innan jag legalt valde att byta till mitt nickname/stage för ca 18 år sedan så hette jag Tommie Mike Christer, Hur många musiker finns det inte som heter Tommy, Tom eller för att inte tala om antalet Mike eller Chris. Så att anta en variant av Snövit eller Tomten som jag kallats sen barnsben kändes helt rätt. För inte fan anstår det mig att vara en i mängden om du nu trodde det ;-)

4. Var det Kiss som gjorde att du fick upp ögonen för rockmusiken eller vilka var dina musikaliska förebilder när du växte upp?

Jo, jag lyssnade lite halvhjärtat på Sweet, Deep Purple och Nazareth tidigare men det var i och med upptäckten av KISS- Destroyer våren ´76 som mitt liv förändrades och resulterade i en massiv KISS hysteri och mani under ett par år. Det var väl egentligen inte så mycket musikaliska förebilder som hela KISS paketet i sig, om man bortser från Bob Ezrin proddade Destroyer. Om jag skall vara helt ärlig så tröttnade jag och tyckte dom blev lite väl barnsliga med papp pistoler och annat, och då jag typ 8-9 bast. Magnus Uggla's mästerverk " varför ska man ta livet av sig,.. från ´77 var ju faktiskt betydligt tuffare än Love Gun om man säger så.

Sen var det Thin Lizzy och AC/DC, innan jag föll för vågen av svenska rock/pop/punk band som Noice, Gyllene Tider, Snowstorm, Magnum Bonum osv. Och det var väl så småningom just den vågen med svenska rockband som sjöng på svenska som fick mig att vilja starta ett band eftersom just dom svenska texterna erbjöd en slags öppning. Ingen kunde ju spela eller hade knappt ens sett ett instrument i verkligheten..

5. Det känns ju som om du var med i Göteborgstrakten när många bra band tog sin början. Vilka skulle du säga utmärkte sig redan då som man kunde se skulle bli nåt?

Om vi snackar 80 tal och inte fenomenet Gothenburg Sound som ju är ett vida känt begrepp runt om i världen men som inträffade långt senare, så kan jag inte direkt komma på några band utan snarare talangfulla individer som utmärkte sig och tippades gå långt. Främst kommer jag att tänka på Mikkey Dee, men även Ia Eklundh, Denny Olsson, Pete Blakk, Joel Starander, Tony Jelenchovich, Christer Örtefors, Michael Moon, Wojtek Lisicki och en drös till inklusive mig själv. Men få pallade trycket och lyckades hänga kvar och förvalta sin talang på ett eller annat sätt, tyvärr. Vad det gäller hela Göteborgs Döds scenen med At the Gates, Dark Tranquility, In Flames etc så bubblade det mest underground och gick mig ganska obemärkt förbi tills Fredman lyckades med konststycket att skruva till en lyssningsbar och grym produktion på Slaughter of the Soul runt ´95 och därmed satte ribban och standarden för vad som blivit känt som Gothenburg Death Metal. I samma veva hängde jag i Studio Fredman och lirade in med Whipped Cream, och Fredman blev så tagen av hur jag lirade trummor och lämnade drivor med trasiga stockar efter mig att när han skulle starta sig eget heavy metal band tillsammans med grekiska wonderkidden Gus G fanns det egentligen bara en snubbe för jobbet.

6. Var det genom Andy La Rocque och Mikkey Dee som du fick kontakt med King Diamond eller hur gick det där till?

Julen ´88 träffade jag Mikkey ute på krogen och han avslöjade att han skulle sluta i King och tyckte jag skulle ta över efter honom, men jag avfärdade det som fyllesnack och ville köra mitt eget band The Shaman. Några månader senare hörde Pete Blakk av sig från Los Angeles där dom bodde på den tiden, och Pete hade haft ögonen på mig under flera år och ville att vi skulle lira ihop. Vi möttes upp när han kom hem till Göteborg frustrerad och arg efter att han genomlidit auditions med över 40 välkända trummisar från hela världen, utan resultat. Han ville egentligen behålla mig för sitt egna tilltänkta band men lite rutin kunde ju inte skada liksom, varpå han fråga om jag skulle vara intresserad att lira med King Diamond. Jag fick en tape och skulle lära mig 3-4 K.D låtar till dan därpå, vilket jag gjorde och vi testade i min replokal. Han bad att få låna telefonen på kontoret och ringde King, och sa bara " Du kan sluta leta nu, jag har den bästa trummisen vi nånsin kan få" och nån vecka efter drog vi till L.A... and the rest is as they say history :-)

　På den tiden var det inte kult utan ett stort väl etablerat band at the peak of their heyday, och jag hade den enorma turen att hamna mitt där i. Jag var tidigt ett fan av Mercyful Fate efter deras medverkan på en samlings platta med Black Funeral som jag föll direkt för. Jag lyssnade en hel del på första plattan Fatal Portrait med King, men sen föll det lite bort av någon anledning.

8. Du hann ju göra The Eye med King och sedan bla Time med Mercyful Fate innan du slutade. Varför blev det ingen fortsättning?

Det rörde sig om en period mellan sommarn ´89 till hösten ´94, och jag slutade helt enkelt eftersom jag inte kände mig tillfredsställd eller mådde bra i det långa loppet då jag ville få utlopp att göra min egen musik och kände att jag inte fick tillräckligt med utrymme.

9. Det känns som om många antyder att King skulle vara lite svår att arbeta med men inget som dom säger rätt ut. Hur ser du på den saken?

Nja, kan förstå det till viss del men det håller jag inte med om eftersom jag förmodligen är lika besvärlig själv, om inte värre. Jag har som motto att låta visionären i fråga leda och göra vad jag kan för att bistå och hjälpa förverkliga visionen, och King är ju den som har visionen och den primära låtskrivaren med veto i sitt band. Och jag förväntar mig att andra gör likadant med mig.

Jo, vi har haft sporadisk kontakt via skype och telefon dom senaste åren. Nu är det ju så att Hal och Denner bor i Köpenhamn medan King bor i Dallas, så det är ju av förklarliga skäl ett betydligt besvärligare och kostsamt projekt att få över honom för ett litet gäst inhopp. Men detta utesluter ju inte att han kan komma att gästa mitt gig framöver.

11. Listan med grupper du medverkat i kan göras lång, bla

King Diamond

Memento Mori

Mercyful Fate

Illwill

Notre Dame

Dream Evil

Therion

XXX

Dimmu Borgir

Loud N'Nasty

Sabaton

Beror helt på ur vilket perspektiv man ser på det. Sabaton var tveklöst mest väl organiserade och på det hela taget kanske det bästa gänget kamrater om man bortser från Dream Evil. King Diamond betydde enormt mycket och förändrade mitt liv till det bättre, så det kommer jag alltid vara tacksam och bära varmt i hjärtat.

Alla saker jag gjort har varit givande på ett eller annat sätt, både positivt och negativt. Vissa saker kunde man ju besparat sig besväret och huvudvärken men man lär ju sig att inte göra samma misstag på nytt. Och därför tycker nog en del att jag kan framstå väl kritisk och cynisk när dom hör av sig och vill starta band eller projekt ihop, och jag säger att jag hört samma saga 10.000 gånger förr och inte är intresserad. Jag följer alltid min magkänsla, och tyvärr går även ibland emot den, vilket jag alltid får äta upp när det visar sig att min första instinkt var korrekt. Therion har för mig betytt en massa oxo och gav mig chansen att etablera mig som sångare och frontman med åtskilliga turnéer ute i världen, och många fans i framför allt syd Amerika och viss del öst Europa känner främst till mig som sångare och visste inte ens om att jag tidigare lirat trummor med alla dessa andra band.

En annan kul sak som jag är tacksam för är att dessa olika band har sin huvud målgrupp i olika territorier i världen, så att jag fått chansen att turnéra runt hela världen. Förvånandsvärt nog så har varken King eller Mercyful Fate trots alla år i branschen aldrig lirat i Asien, medan Dream Evil var möjligt som mest populära i Japan. Under mina 6 år med Therion har vi endast spelat 1 gig i Stockholm 2007 medan det var nära nog Beatles hysteri i Mexiko och latin Amerika. Och med Sabaton gjorde jag en utsåld arena turné i Sverige och Sabaton är enormt stora i Europe och spelar för 1 miljon pers i Polen, samtidigt som dom ännu inte breakat Syd Amerika eller Asien. Så man kan säga att jag fått chansen att få det bästa av allt.

Sabaton erbjöd mig fast medlemskap från dag 1 men jag avböjde och efter viss övertalning gick jag med på att vara med som turnerande trummis under 6 månader, vilket jag senare förlängde med ytterligare 6 månader eftersom vi trivdes så bra ihop och hade så kul. Men bortsett från dem så går jag alltid in med inställningen att jag kör på så länge jag tycker det känns kul och stimulerande.

13. Dream Evil sjunger ju i The Ballad på deras album In The Night:

Sometimes we get tired
Ohh...of being metal stars
Sometimes we get hired
To play on Jupiter and Mars

Jo, det är ett vänskapligt skämt baserat på verkligheten, eftersom vart dom än kom så blev dom påminda om mig på ett eller annat sätt. Antingen då fans frågade efter mig eller att jag dök upp i tidningar eller affischer eller spelade samma festival eller dylikt. Jag tyckte det var en kul idé att göra en lite cameo appearance i videon, och det är väl i min smak kanske det roligaste dom skitit ur sig sen vi gjorde Book of Heavy Metal.

Jag var med i ca 10 månader och allt funkade perfekt med allt från planering, rep och skivinspelningarna osv tills deras manager slyna dök upp och utövade sitt sinnesjuka manipulativa maktspel och förpestade hela tillvaron. Jag höll på att bli galen på kuppen och fick nog och slutade. Mer detaljer än så vill jag inte avslöja om detta just här och nu...

15. Det var en del som höjde på ögonbrynen när du medverkade i melodifestivalen med Kee Marcello 2005. Hur blev du inblandad i det och hur ser du på det idag?

Som jag alltid sett på det, som en rolig erfarenhet, varken mer eller mindre. Att medverka lite i perferin och banka lite trummor i bakgrunden till detta beklagliga spektakel är ju inget jag någonsin tänkt eller drömt om, och jag var osäker till en början men Kee lyckades övertala mig. Det var kul att festa hela nätterna med Sveriges skallertidnings elit och Skara-Bert. Jag gjorde mig inga förhoppningar om att vi skulle ta oss nånstans med den låten eller det konceptet, som jag tyckte var i bästa fall gammal medioker skåpmat. Jag hade lirat in Kee's platta som studio trummis 2001 och senare hakat på ett tag på olika gig och festivaler, mest för att jag gillade Kee som person men tröttnade inom kort och Melodifestivalen var liksom nådastöten.

Dom ringde mig från ledningen de två nästkommande åren och ville ha med mig i diverse band konstellationer i samband med festivalen men efter att ha hört dom patetiska bidragen har jag bestämt avböjt och bett dem sluta ringa mig såvida dom inte har nåt avsevärt bättre att erbjuda.

En jävligt otippad grej i samband med min lilla medverkan i melodifestival var att någon månad senare var jag bakom scenen på Scandinavium när Judas Priest soundcheckade och efteråt ser jag hur KK Downing stirrar på mig från andra ändan av hallen och kommer fram för att skaka hand och säger, Man, I saw you on TV the other week, you're a great drummer and I like your style. Som det gamla Judas fan jag är allt sedan British Steel 1980, som identifierat och kollat in honom då jag haft en tendens att förlika mig med andra blonda rockers, så blev jag så förvånad att jag fick tunghäfta och lyckades bara klämma ur mig , Oh thank you...

Rollerna borde ju rimligtvis vara ombytta, och vem fan trodde att The metal gods satt och glodde på Svenska Melodifestivalen liksom...

16. Med Loud N´Nasty blev det ju en kort period och sedan med XXX med samma medlemmar. Var det bara menat som en skiva med XXX eller varför blev det inte fler?

Nej för fan, vi bara väntar på att Chris skall höra av sig. Han gick under jorden i början 2009 och har varit försvunnen sedan dess. Han blev tydligen sol & vårad och brudjäveln snodde allt inklusive bandkassan. Jag har massvis med grymma låtar skrivna för XXX liggande sedan dess, men åren går ju och Rob och jag har väl nästan slutat tro.

Då och då dyker väl det upp nåt bra som jag råkar ramla över av en slump, men rent generellt så har jag slutat vara intresserad och hålla mig uppdaterad sen typ 1985 :-)

18. Hur många erbjudande får du på ett år ungefär från folk som vill ha med dig i olika band?

Nja, runt 8-10 stycken kanske plus en drös gästspel och inhopp. Trots allt jag varit inblandad i genom åren skulle folk skulle bli förvånade över hur många fler jag tackat nej till. En del riktigt stora etablerade band och artister.

19. Har du nån speciell artist eller band på din önskelista du skulle vilja jobba med i framtiden som inte skulle vara helt omöjligt att få till?

Vill helst köra mina egna grejer nu och det är därför jag tackar nej till allt och har slutat alla band. Men det finns ju en hel del artister man beundrar och gärna skulle göra ett litet samarbete ihop med. Nicke Andersson, Miss Li och Niklas Frisk för att nämna några svenskar.

20. Hur ser den närmaste framtiden ut nu? Band? Skivsläpp? Turnéer?

Therion släpper i dagarna en fet live DVD med material från 20 års jubileums turnén 2007 och en massa senare material, säkerligen från den kort film vi gjorde i Italien för spelet 011 och säkert från Hellfest i Frankrike när vi hade inga mindre än Judas Priest som support. Har inte sett den själv ännu så jag vet inte så noga. Sen så är jag i slutfasen med min egen live DVD/CD som jag suttit och klippt och mixat och joxat med. Sen skall jag påbörja mina egna inspelningar med nytt material, och skriva klart min bok så klart osv. I hopp om att hinna ikapp med mina egna projekt som jag tvingats lägga åt sidan medan jag turnérat ett helt år på med Sabaton så har ju tackat nej till alla erbjudanden om att turnera och gigga i år, men blir eventuellt lite gästspel här och där som nu på torsdag med Raubtier på Trädgår'n i Göteborg.

Snowy Shaw Website: http://www.snowyshaw.net/Snowy_Shaw/News/News.html

Snowy Shaw - Live Showreel In The Wunderworld: https://www.youtube.com/watch?v=n3tG5w8bjbM

Mercyful Fate - Nightmare Be Thy Name: https://www.youtube.com/watch?v=_C-pIaS-U9c

Mercyful Fate - Witches Dance: https://www.youtube.com/watch?v=gGbxgrT9s1U

Dream Evil - The Book Of Heavy Metal: https://www.youtube.com/watch?v=l_WMHg8c_4I

Snowy Shaw & Friends - Sleepless Nights (Snowy drumcamera): https://www.youtube.com/watch?v=nNKozFjTEug

Therion - Adulruna Rediviva: https://www.youtube.com/watch?v=5dCLnGCcya4

Dimmu Borgir - Gateways: https://www.youtube.com/watch?v=_jw7yk8hm_0